Lurad

Jag har tänkt på en sak, jag har tänkt på hur dum jag är. Ni förstår när jag började gymnasiet trodde jag att mitt liv automatiskt skulle bli perfekt. Jag skulle festa, varje helg. Träffa nya vänner & killar framför allt!! Samma sak när jag fyllde arton. För när jag fyllde arton då skulle ju allt bli perfekt.. Då skulle jag ju festa varje helg, blir kär.. bli smal. Herregud Cecilia skaffa lite perspektiv på livet.. Vad är ett perfekt liv egentligen? Och om jag hade fått allt det där jag ville. Hade jag ju ändå inte varit nöjd. Stört hur en människa fungerar.. För jag lovar att jag inte är ensam.

Aldrig nöjd, börjar bli mer svenskt än ordet lagom. Ja jag blir trött på mig själv, men blir lika trött på alla andra. Om ingen blir nöjd kommer vi aldrig sluta tävla med varandra. Jag hatar tävlingar. Jag hatar att aldrig vara nöjd. Hur svårt ska det vara? J*vligt svårt helt enkelt, tråkigt att min missnöje gör det svårt att ändå se det bra, det jag borde vara nöjd med. För jag menar vad är det för fel meKd det jag har? enligt den dumma cecilia är det fel, men om jag går riktigt djup. Har jag allt jag vill ha.. Men när ska hela Cecilia lära sig det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0