night

Ett inlägg jag vill komma ihåg när jag är på väg att ge upp.

Om någon sa till mig den 9 januari att jag skulle väga 64,3 kg i mars skulle jag aldrig tro personen. För det var då Cecilia satt på Lauras och åt en halv muffins för det var ju bättre än en hel. Då försökte jag lura mig själv med tro att bara dra ner lite på all ”dålig” mat skulle få mig att gå ner i vikt.

En dag senare åt jag inget socker, någonstans där förstod jag att om jag inte gjorde något radikalt skulle det aldrig gå. För jag har gjort minst fem försök till att gå ner i vikt förrut och det genom ett kaloritänk som bara slutat med att jag gett upp efter en vecka.

Nej men om jag tänker efter så kände jag den där 9 januari att det var min tur nu, min tur att verkligen lyckas. Ja och jag anser nog att jag faktiskt kommit en riktigt bra bit på vägen. Jag började på 70,5 kg och idag står vågen på 64,3 och jag börjar nästan gråta när jag tänker på det, är det verkligen min vikt?! Jag har 4,3 kg kvar till mitt slutliga mål för denna gång, många säger att detta är dom svåraste att få bort och jag tror dom.

Men nu vet jag att jag kan och jag kommer säkert släppa lite mer på gränserna på vad jag får äta, ikväll tänkte jag till och med äta morot!

Förlåt att det låter som om jag vet och kan allt, men jag är ju bara så stolt! Såna här inlägg kan bli så missförstådda, men nu trycker jag på PUBLICERA. Hej då alla fina